Gudmar Magnusson (Hjorthuvud)¹ –<1431

Personanteckningar

Gudmar Magnusson även känd som Gudmar Månsson och greve Gomer.

Omnämnd 1289–1313.

Var riddare 1291 och kallas gener av ärkedjäknen i Linköping Sigtrygg, då han beseglar dennes testamente.

Var konung Birgers råd 1299 och ännu 1305, men hertigarna Eriks och Valdemars riddare 1307 och råd 1312.

Var lagman i Västergötland 1312 och nämnes senast 26.8 1313.

Var 1291 gift med Margareta Ulfsdotter, som var dotter av Ulf Karlsson och syster till riddaren och riksrådet Karl Ulfsson (lejon), kallas då »neptis» till ärkedjäknen Sigtrygg i Linköping och var död 1341.

Ägde flera gods, bl.a. Ållonö nära Norrköping i Östergötland, Tuna dvs Kägleholm i Närke samt Loholm i Kullings härad och ett i Askims härad, Västergötland. Han var av ätten Hjorthuvud möjligen i Närke, med variant av Sveriges äldsta kända vapensköld från 1219. Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud, men sönerna upptog i stället ett vapen med ett upprest gående lejon, vilket anknöt till moderns släkt, i nutida litteratur benämnd Lejonet-grenen bland Bobergätten (inte Ulv), som var kognatiskt en gren av den så kallade Folkungaätten eller Bjälboätten, som den oftare kallas idag.