Johan Hansson Nilimaa- Keräntöjärvi 1780–1866

Personanteckningar

Han, som var puckelryggig efter en skada i ungdomen, bodde en tid i Kangos, möjligen på Holma gård, eftersom han kallades ”Holman Jussa”, men omkring 1820 fortsatte han norrut till den fiskrika sjön Keräntöjärvi.

Där, på sjöns strand, vid nuvarande Mellas gård, grundade han ett nybygge, vilket år 1827 utsynandes och gavs 30 års skattefrihet . Det enda Johan och hans hustru ”Vettas-Maija” hade med sig från Kangos var en ko och ett par kvarnstenar. Trots att platsen var karg och jordmånen mager, kunde de livnära sig rätt väl på den med hjälp av kornodling och fiske.

Ännu på 1930-talet var en gammal byggnad – ”Feekin tupa”, enligt uppgift byggd av Johans son Fredrik, bevarad; ett gammalt timmerskjul, som gav ett synligt vittnesbörd om de svåra levnadsförhållandena på ett nyanlagt nybygge.

Johan Hansson Keräntöjärvis sonson Johan Fredriksson skrev i början av vårt sekel fäljande dikt om sin farfar, översatt från finskan av Eino Alderblom:

Hundra årförflutit sedan första röken steg

vid Keräntöjärvis strand

Höga stammar susade och sommarfåglar sjöng

Holmas Johan, puckelryggen

Vettas-Maja, bastanta mamma

mört och gädda spisade,

till huset timmer bilade

Med bark var brödet blandat

fiskskyn var kaffet

Åkerlappar brukades, det dem födan gav

Handkvarnen malde från strå till ax

surr surr, tufs tufs

Detta brödet bakades i formar

formades för att i ugnen gräddas

Ho har fått i arv den gamla kvarn

vars mjöl min del jag har förtärt

och stora ögon fått

att världens stränder stryka?